New public management, vad är det?
– New public management (NPM) är en etikett som är lite svajig. Den uppstod på 90-talet som ett namn på en serie reformer i offentlig sektor som gick ut på att hämta metoder och idéer från privat sektor. Det kan vara att kalla medborgare och patienter för kunder, mäta KPI:er och lägga mycket resurser på att verksamhetsutveckla, säger Johan Alvehus, professor i tjänstevetenskap som fokuserar på forskning om ledarskap och styrning i professionsorganisationer.
Begrepp som performance measurements användes och överfördes till olika offentliga organisationer. Som exempel tar Alvehus upp att det inom universitetsvärlden blev viktigare med antalet publicerade artiklar i prestigefyllda tidskrifter och för polisen blev genomförda fartkontroller och alkoholtester viktigt för att kunna mäta verksamheten. Kvantitet före kvalitet.
– NPM kom ur ett problem med en växande offentlig sektor och tanken med NPM var i grunden att öka effektiviteten och minska administrationen. Men det gav ingen generallösning på den frågan, utan ledde i stället till exempelvis ökade krav på granskning för att se till att man levererade det man skulle. NPM växte till ett byråkratiskt och administrativt monster. Det fanns en god ambition men det visade sig stjälpa mer än hjälpa. Idag pratar man ibland om att vi numera är i en post-NPM-värld. NPM har tappat sin legitimitet, säger Alvehus.
För cirka 10 år sedan började den svenska offentliga sektorn försöka röra sig bort från New public management och nya metoder började dyka upp. En av dessa är tillitsstyrning. 2016 tillsattes Tillitsdelegationen av dåvarande regering som med tillitsreformen var ett seriöst försök att åstadkomma förändring och minska byråkratin. Men resultaten har uteblivit. I stället för att minska, har administrationen ökat.
– Det som har växt fram i stället är det som jag och Gustaf Kastberg Weichselberger kallar ”mittokratin”, en organisation där administrationen ökar och kärnverksamhetens inflytande minskar. I stället för att bara ha mätsystem ska man nu sitta och prata om dem också. Det är ju inte att minska styrningen och gå mot tillit utan snarare ett sätt att göra kontrollen ännu mer närvarande.
Vad ska man göra i stället?
– Det är viktigt att ha med sig att det finns inga magiska förändringskoncept, några generella lösningar som fungerar överallt. Det går inte att påstå att något generellt utgör en bättre lösning. Dessutom tenderar samma problem och lösningar att ständigt återkomma. Men vi behöver förstås administration och byråkrati, bara det är av rätt sort. Byråkrati i bemärkelsen tydliga och transparenta regelsystem kan i sig bidra till att skapa tillit, det kan exempelvis minska korruption. I rätt sammanhang och rätt organisation så fungerar en sak bra, men inte i en annan. Små, genomtänkta steg som är lokalt förankrade är rätt väg att gå, säger Alvehus.
Fördjupa dig i ämnet ökande administration i offentlig sektor
I boken Administration i offentlig sektor – Om expansion, elevering och mittokrati diskuterar Johan Alvehus och Gustaf Kastberg Weichselberger begreppet mittokrati, vad det handlar om och varför vi ser en maktförskjutning i organisationer till en eleverad administration. Läs mer om boken på förlagets hemsida.
I detta avsnitt av CLOO-podden diskuterar Ulrika Westrup med Johan Alvehus och Gustaf Kastberg Weichselberger kring boken. I ett tidigare avsnitt diskuterar Robert Holmberg frågan med Johan Alvehus. Det kommer också ytterligare en rad avsnitt i CLOO-podden där frågan diskuteras vidare i mer detalj. Följ oss på den plattform du använder!
Centrum för ledning av offentliga organisationer (CLOO) är en forskningsmiljö på Lunds universitet som behandlar just frågor om ledning, styrning och arbete i offentlig sektor.
