– Vår studie pekar på ett gap mellan den politiska viljan att förebygga förekomsten av avfall och hur man i avfallsorganisationer ser på de praktiska möjligheterna att göra det. Detta trots att man är medveten om behovet av att minska mängderna avfall, säger forskarna Anette Svingstedt och Hervé Corvellec.
I rapporten pekar företrädare för företagen och organisationerna på fyra tydliga inlåsningar som försvårar utvecklingen av ett ökat avfallsförebyggande:
Rådande affärsmodeller och affärsavtal tenderar att fokusera på enskilda affärstransaktioner som stärker en affärslogik där mer avfall är bättre än mindre.
Det finns en känsla av tveksamhet om avfallsbranschens kompetens kan användas för att minska företagens avfallsproduktion exempelvis genom ökade samarbeten kring design och produktionsprocesser.
Regelverken är mer inriktade på att säkerställa god sortering och återvinning än att främja ökat avfallsförebyggande eller saknar tydliga ekonomiska incitament för satsningar på avfallsförebyggande arbete.
Infrastrukturen som är uppbyggd kring avfall stödjer främst åtgärder och aktiviteter som bidrar till att välsorterat avfall strömmar in till förbränningsanläggningar, snarare än att ge stöd åt en minskad inströmning av avfall.
Rapporten visar också på idéer om hur de rådande inlåsningarna kan låsas upp. I huvudsak handlar det om att utveckla tjänster som frikopplar resursförbrukning från ekonomisk tillväxt.
– Att producera avfall måste bli dyrare. Idag är det är för billigt att bli av med sitt avfall och för lönsamt att hantera avfall. Därför prioriteras inte avfallförebyggande, säger forskarna Anette Svingstedt och Hervé Corvellec.
Läs mer i rapporten Frikopplingstjänster – En lösning för avfallsförebyggande här.