Kan du berätta lite om boken?
– Det är en metodbok som är tänkt att vara till hjälp huvudsakligen för studenter, men egentligen för alla som är intresserade av historia. Den handlar om hur man kan använda historiskt material av olika slag. Att visa på hur man kan samla in och sedan analysera sådant material har varit en grundläggande ambition. Om man vill förstå historia så är det en nyttig bok.
– Det är redan klart att den ska användas som lärobok på utbildningar i etnologi i Sverige och Finland, men vi hoppas också få in den på utbildningar i historia.
Varför är historia viktigt?
– Historia är viktigare än någonsin, bland annat för att förstå vår samtid, att förstå de processer som lett fram till denna situation. Det samhälle vi har idag är skapat under vissa förutsättningar.
– Historien används också alltid för att ut ta riktningen framåt. Den fungerar som en slags kompassnål. Vi närmar oss aldrig framtiden med blicken enbart riktad framåt, men det är vi kanske inte alltid medvetna om.
– Jag vill trycka på att kulturhistoria skiljer sig från politisk historia. Det handlar om folkets historia – om hur människor förstått sin samtid och velat ändra sina livsvillkor – och om att ge röst åt de personer som inte alltid syns i historieskrivningen. Människan är historiens subjekt – inte objekt – och driver historien och kan skapa förändring.
Du har skrivit ett kapitel som heter ”Snedvridningar – kulturanalytiska ledtrådar”?
– Ja, jag går lite i clinch med den klassiska källkritiken. Den är ju något som alla studerande ska tränas i, om hur man ska värdera olika källor och sortera bort sådana som är tendentiösa. Men det går att utvinna kunskap även ur tendentiösa källor. De kan avslöja något om sin samtid. Man kan se dem som ledtrådar till något mer djupliggande kring normer och värderingar.
– Här har jag använt mig av exempel från den bok som jag tidigare varit med och skrivit om spritsmugglingen på Östersjön. Bricolage innebär att flera olika källor och metoder kommer till användning och det är en teknik som jag arbetat med.
Vad handlar boken mera om?
– Det görs genomgångar av hur olika materialkategorier kan ge en djupare bild av det som forskaren studerar. Här finns det exempel kring skriftliga källor, som bouppteckningar, eller kring studier av olika klädstilar.
– Lars-Eric Jönsson har skrivit om hur han går in i sitt eget hem och letar sig tillbaka i tiden därifrån. Han börjar i köket och frågar sig varför det ser ut som det gör och går vidare med vad vår vardag berättar om oss.
Du har själv arbetat mycket i olika arkiv genom åren?
– Ja och det är lika spännande varje gång. Man vet aldrig exakt vad som kan finnas där och då kan man förstås också bli oerhört positivt överraskad. Det har jag upplevt många gånger.
– Ett exempel är när jag skrev min avhandling (”I rörelse – Politisk handling under 1800-talets första hälft”). Jag satt på Carolina Rediviva i Uppsala – som är ett fantastiskt ställe – och letade efter material om ett viktigt politiskt möte. Jag ägnade mycket tid åt att gå igenom flera olika brevsamlingar, utan att hitta någonting. Sedan fick jag tips om en specialsamling – och där började jag plötsligt hitta brev som beskrev mötet. Då blev jag mycket glad!
– Ett annat exempel är från min forskning kring Frälsningsarmén. Jag och min kollega Johan Lundin fick tillgång till material på Riksarkivet i Stockholm som tidigare hade varit sekretessbelagt. Jag vet ju då att ingen forskare har tittat på materialet tidigare. Det var bland annat brev från frälsningssoldater, som beskrev deras vardagsliv, och det var verkligen som att förflytta sig i tiden att läsa breven – en upplevelse som gav upptäckarglädje och energi.
– Sedan kan det förstås vara problem med att förstå uttryck och piktur (handstil) i dokumenten. Ju längre bak i historien man kommer, desto svårare är det. Handskrivet material från 1800-talet brukar gå rätt bra, men längre bak i tiden kan det bli större problem. Det får bli ”learning by doing”, men Landsarkiven tillhandahåller också utbildning om att läsa handskrifter och man kan alltid gå till antikvarien för att få hjälp med att tyda dokumenten.
Text & foto: Lars Ljunggren
