Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Så upplever synskadade olika servicemiljöer

Avhandlingen "Servicescapes seen by visually impaired travellers: Time-geography approach to servicescape research" uppspikad på institutionen.
Avhandlingen "Servicescapes seen by visually impaired travellers: Time-geography approach to servicescape research" uppspikad på institutionen.

Några frågor till institutionens tidigare doktorand, Alma Raissova, som disputerade i februari med avhandlingen "Servicescapes seen by visually impaired travellers: Time-geography approach to servicescape research".

 

Alma Raissovas disputation.
Alma Raissovas disputation.

Kan du berätta lite om avhandlingen?

- Jag forskade i nästan sju år. I min forskning undersökte jag hur blinda och synskadade resenärer upplevde hotell och turistorter (inte restauranger). De blinda och synskadade kunderna är precis som en av alla andra, och bör mötas med samma respekt som en seende person. Men min forskning handlar om servicescape. Ett servicescape, eller en servicemiljö, är en organiserad fysisk plats där kunderna erbjuds tjänster och interagerar med tjänsteleverantörer och andra kunder. Några exempel på servicescapes är butiker, hotell, offentliga matställen etc.

Blinda och synskadade navigerar obekanta platser med hjälp av fyra sinnen, nämligen hörsel, lukt, beröring och smak. Men dåligt organiserade servicescapes begränsar kunder med funktionshinder att använda sina tillgängliga sinnen. Exempelvis kan en folkmassa begränsa de blinda och synskadade kunderna för att navigera på en obekant plats och tvinga dem att röra sig långsammare. Min forskning visade att blinda och synskadade resenärer upplevde problem under och efter serviceprocessen. Till exempel kunde de bli desorienterade av luftkonditionerings- och fontänljud. Det gör blinda och synskadade ännu mer utsatta. 

Jag skriver om hur de upplevde de här miljöerna på några platser i Kazakstan, Sverige, Danmark och Tyskland. Jag har också jämfört med erfarenheter från Turkiet, Japan, Kina och Ryssland. Några av de viktigaste resultaten som framkom var att blinda och synskadade inte var passiva mottagare av tjänster. De använde alla möjligheter att motsätta sig begränsningar genom att utveckla taktiska strategier för att navigera inom dåligt organiserade servicescapes.

Varför blev du intresserad av detta område?

Jag har en vän i Kazakstan som är synskadad. Hon lever ett mycket aktivt liv och engagerade sig för att göra offentliga transportmedel i Almaty mera tillgängliga. Studenter vid universitetet där jag arbetade i Almaty beslutade sig för att ordna utflykter för personer med olika funktionshinder och de utvecklade en handledning med beskrivningar på kazakiska, ryska och engelska. De höll en presskonferens i augusti 2010 och tidningarna skrev om detta – och i början av 2011 kom ett beslut om att göra offentliga transportmedel i staden bättre tillgängliga för alla.

Vad har du gjort tidigare?

– Jag har till exempel arbetat i ett projekt om miljöskydd och om att minska utsläpp av växthusgaser i Centralasien. I samband med det skrev jag ett kapitel i en bok tillsammans med en kollega.

– Jag har också arbetat som konsult bland annat i ett FN-stött projekt med fokus på landsbygdsområden i Kazakstan och på att minska fattigdom. I ett annat projekt arbetade jag med mikrolån för småföretag.

Varför är din forskning viktig?

– Jag skulle vilja att det jag kommit fram till i avhandlingen också kan ge resultat. För närvarande håller jag på att skriva en broschyr om tillgänglighet för ministrar och kommuner i Kazakstan. Jag har också fått stöd till ett projekt om utbildning av museipersonal, så att de ska kunna hjälpa blinda och synskadade besökare. 

Har du något ”drömprojekt” du skulle vilja genomföra i framtiden?

– Varje vecka går jag på språkcafé och jag möter flyktingar och pratar med dem. Jag skulle vilja arbeta med handikappade flyktingar, som möter dubbla begränsningar. Det skulle vara en kombination av arbete med dem och av forskning, med frågor kring vad de haft för förväntningar, vad de haft för planer, vad de gör för att förändra sin situation.