– Jag vill ha väl optimerade processanläggningar, där man tar hand om både gaser och näringen i lakvatten. Det är betydligt bättre än att bara elda upp soporna, då tar man bara vara på energiinnehållet, säger han.
Torleif Bramryd har intervjuats av SvD i samband med en uppmärksammad artikelserie #sopaffären.
I artikelserien framkommer att Sveriges import av avfall har trefaldigats på bara fem år för att täcka bränslebehovet som kraftvärmeverken har i takt med att allt fler av dem investerat i avfallsförbränning.
Enligt SvD beskriver branschen sig själva som miljövänliga när de genom avfallsförbränningen gör en insats för utsläppen och miljön. Till exempel hävdar branschorganisationen Avfall Sverige att varje ton avfall som förbränns i Skandinavien minskar utsläppen av växthusgaser med motsvarande 610 kg koldioxid.
Förklaringen till att avfallsförbränningen skulle leda till minskade utsläpp av växthusgaser finns hos alternativet - att skräpet hamnar på soptippen, där det bryts ner okontrollerat och bildar omfattande mängder biogas som släpps ut.
Men miljöpåståendet håller inte menar Torleif Bramryd som är professor vid Institutionen för Service management.
– Det stämmer inte. Jag har tittat på rapporten som de hänvisar till och den utgår från värsta möjliga scenariot, att runt 50-70 procent av all biogas som bildas vid deponierna åker rakt ut i atmosfären. Men så ser inte verkligheten ut i dag i Västeuropa och USA, säger han.
Istället är det bättre att lägga soporna på en modern soptipp, det vill säga i en så kallad reaktordeponi, berättar Torleif Bramryd. Ur den går det sedan att utvinna biogas och näringsämnen.
– Biogasen kunde användas i kraftvärmeverk eller för att framställa förnybart fordonsbränsle, något som vi har stort behov av för att kunna ställa om till en fossilfri fordonsflotta.
Dessutom finns redan tekniken på plats för den här typen av anläggningar, kallade bioceller. På 90-talet hann Sverige satsa på tekniken innan ett deponiförbud trädde i kraft 2002 berättar Torleif Bramryd till SvD.
– Energimyndigheten lade stora summor på att konstruera bioceller och vi hade runt 30 anläggningar i landet som försökte utveckla tekniken. Försöken var väldigt lyckade, enligt mätningarna samlade man ofta upp runt 90 procent av den biogas som bildades.
Torleif Bramryd berättar också i intervjun med SvD att det andra problemet med soptippar, lakvattnet, den vätska som bildas i soptippar och som varit en källa till stora föroreningar är överspelat.
– Det är klart att det finns dåliga gamla deponier där det fortfarande är ett problem. Men i väst har man i dag alltid krav från myndigheter att man vid nybyggda deponier ska ha en helt tät botten med fungerande lakvattenuppsamling, säger han samtidigt som han påpekar att lakvatten där giftiga tungmetaller filtrerats bort även kan användas som gödningsresurs om man till exempel odlar energiskog.