I Sveriges största hamnstad, Göteborg, är förvandlingen av gamla hamnområden till stadsdelar med bostäder, kontor, hotell och serveringar intensiv. Rader av bostadshus kantar nu kajerna på Hisingen och Sveriges högsta bostadshus planeras längre in i hamnen. För den delen av hamnen i centrala Göteborg som kallas Skeppsbron har förvandlingsplanerna efter att ha kört fast i flera år nu tagit en spännande vändning.
Skeppsbron är sedan hamnverksamheten flyttats och biltrafiken grävts ner en grusplan. År 2017 var det bestämt att området skulle bebyggas med en kvartersrad av fem byggherrar. Tanken var precis som i till exempel Oceanhamnen i Helsingborg att flera byggherrar skulle ge en varierad och attraktiv stadsmiljö. Visionsbilderna från den tiden påminner väldigt mycket om de vi ser för liknande projekt runtom i Sverige.
Men planerna fastnade sedan i prestige, partipolitik, bordläggningar och förlustkalkyler. Så i en debattartikel (Göteborgs-Posten 6/3 2020) skriver oppositionsrådet Jonas Attenius (S) att han önskar ett slut på de politiska låsningarna och vill ta snabba steg framåt. För att bjuda till så skriver han att hans eget parti har varit lite för bilfientliga men att man nu ska sluta med det ... Detta får ses som en utsträckt hand i syfte att komma framåt. Men sedan fyller Attenius på med att han och många med honom är trötta på de massproducerade lådorna som dyker upp överallt. Han menar att mer estetiskt tilltalande hus kommer att minska lusten att överklaga dessa projekt och göra det lättare att få med sig folket i stadsbyggandet.
Vad är då estetisk tilltalande arkitektur enligt Attenius? Svaret är klassisk arkitektur med många referenser till Göteborgs historia. Socialdemokraten vill se traditionella stenhus, landshövdingehus och statyer av hamnarbetare. Artikeln illustreras av en visionsbild där Skeppsbron är fylld av nyproducerade hus i klassisk stil.
Här är det lätt att tänka att Attenius nu ska betraktas som en naiv stolle. Men femton dagar senare (21/3) går det att läsa i Göteborgs-Posten att alliansen är med på det här. De stora partierna i staden enas då om att området kommer att bli en ekonomisk förlust hur man än gör så kan det lika gärna bli vackert, uppskattat och välbesökt. Förlusten hoppas de ta igen på andra stadsutvecklingsprojekt.
Detta mål för Skeppsbron ska nu uppnås genom att exploatörerna förbinder sig att skapa en klassisk, traditionell utformning av arkitekturens yttre gestaltning. I tidningen Arkitekten reagerar en av de kontrakterade arkitekterna (Joakim Kaminsky) med att det här med att bygga kulisser av äldre hus är fel väg att gå. En annan arkitekt (Anna-Johanna Klasander på byrån White) menar att det är mest i diktaturer som politiker vill ha klassisk arkitektur (Dagens Nyheter 25/3). En tredje arkitekt, Mikael Frej, skriver (Göteborgs-Tidningen 25/3) att det här kan vara början på inskränkningar i yttrandefriheten. Det är stora ord från en plötsligt ifrågasatt yrkesgrupp. Och visst kommer det att bli en diger - men nyttig - utmaning för arkitekter och byggbolag att återupprätta en nyskapande klassisk arkitektur efter att ha haft denna i malpåse i över nittio år.
Det intressanta med Skeppsbron är att det nu kommer att bli känt som platsen där svenska politiker efter att ha varit i händer på byggföretag och arkitekter i två decennier återtar kommandot inom stadsbyggnadsestetiken.
Kan Helsingborg lära sig något av Göteborg? I Helsingborg trodde man att flera olika byggherrar och krav på tegelfasader skulle vara ett styrinstrument för att få fram attraktiv arkitektur och inbjudande stadsmiljöer vid Ångfärjetomten och ute på Oceanhamnen. Var och en kan snart bedöma om det var tillräckligt skarpt formulerade krav.
Läs artikeln i HD, 6 april 2020
Ola Thufvesson, Kulturgeograf